Del 1: Vad, Med Vad och När

Text och bilder: K. Tapani Loisa
Karta: Mika Collan
Översättning: Tomas Björkroth

Förra hösten satt vi på restaurang Gullvivan i Brändö efter en anstängande fiskedag. I sällskapet ingick också ett par åländska turistpåverkare. Samtalet gled ohjälpligen in på fiske och fiskeställen i Riket. Jag frågade infödingarna vilket fiskeområde de anser vara det mest mångformiga och ge de säkraste fångsterna på Åland.

Turisttjänstemannen från Mariehamn tvekade inte en sekund innan han svarade: "Alltid då jag har ledig tid är det Brändö jag helst åker till på fiskeresa".

Den marknadsföringsansvariga för ett stort sverigebåtsföretag tvekade i ett halvt stop. Slutligen konstaterade han: "Min arbetsgivares intressen skulle kräva ett annat svar, men ärligt talat är det Brändö som är sportfiskarens ställe nummer ett på Åland".

Brändö ligger längst i öster av kommunerna i landskapet Åland. Av arealen är 103 kvadratkilometer land och 978 kvadratkilometer vatten. Att Brändö kommun består av 1 180 öar berättar något om det mosaikartade landskapet. Endast tio av öarna är bebodda året om. Kommunens invånarantal är 530 personer. Landskapslagens paragrafer stadgar att endast en person som bott tre år i landskapet Åland får köpa en sommarstugetomt i Brändö. En delorsak till de fiskrika vattnen torde vara att det är glest mellan sommarstugorna.

Brändöborna har svenska som modersmål - ifall man är finskspråkig resenär kan det vara på sin plats att friska upp sin gamla skolsvenska. Största delen av öborna är enspråkiga och talar endast svenska. P g a språksvårigheter behöver man dock inte inställa fiskeresan, turistföretagens anställda är språkkunniga.

I vattnen kring Brändö är gädda, abborre och öring sportfiskarens viktigaste fångstarter. Gäddorna är stora, även om fiskar på över tio kilo är mer sällsynta. Gäddor på mellan fem och åtta kilo kommer i skälig takt, om man är ute rätt årstid. Öringstammen är fin med medelvikter något högre än i Åbo skärgård. I enlighet med landskapets finskspråkiga namn är det de randiga abborrarnas armador som befolkar Brändö-vattnen. Jämfört med insjöarnas småfirrar tävlar dessa i en helt egen klass. Normalvikten ligger mellan en kvarts och ett halvt kilo. Gränsen för storabborre anses normalt ligga vid ett kilo, en gräns vilken i Brädö relativt lätt överskrids av en skicklig abborfiskare.

I Brändö finns många kommersiella uppfödare av regnbåge. Eftersom bassängerna flyter i stormiga vatten, går någon kasse sönder nu som då. Spinnfiskaren får emellanåt besviket konstatera att den antagna havsöringen förvandlats till "fenkorv" i håven. En med flugfiskeutrustning i det glasklara vattnet krokad regnbåge är en amper kämpe.

Strömming finns att få i utskärgården så länge det finns öppet vatten. Av färskmetad strömming åstadkommer man fältmåltider som tar tungan med sig. "Projektart" för personer som strävar att komma med i sportfiskeregistret kunde vara id – idbeståndet i Brändö är såväl mångtaligt som storväxt. Det lönar sig dock att komma ihåg att man oftast uppnår bästa resultat under en kort fisketur genom att koncentrera sig på en eller högst två fiskarter.

Om våren, då islocket nyss försvunnit och de sista iskristallerna ännu klirrar längs stränder och grynnor, börjar spöfiskarens säsong. Vintrarnas stränghet har varierat mycket de senaste åren. Ibland kan man sjösätta båten redan i slutet av mars, oftast ändå i god tid före valborg.

För sportfiskaren kan den tidiga våren utgöra den bästa tiden på hela året. Då kommer både de stora gäddorna och de svartprickiga öringarna in nära land. Gäddor på över fem kilo hittar man lättast innan lekperioden. I midsommartid buktar gäddornas flanker inåt medan miljoner nya representanter för gäddsläktet utvecklas i grunda vatten.

Också öringfisket är "som lättast" just strax efter islossningen. Vårsolen åstadkommer värmefickor längs grunda stränder, dit silvertorpederna söker sig för att njuta av värmen. Abborre lönar det sig att söka i lekområdena där de samlas i väntan på de förestående bröllopen. För flugfiskaren är arla vår definitivt tiden då nya havsöring- och gäddrekord sätts.

Under perioden 15.4-15.6 är det förbjudet att fiska från stränderna. Fredningen gäller i hela landskapet Åland. Avsikten är att trygga sjöfåglarnas häckning på öar och skär. Fredningen övervakas noggrannt. Båt är ett nödvändigt hjälpmedel för sportfiskaren under fredningstiden.

Sportfiskarens säsong fortsätter intensivt fram till midsommar. Härefter börjar familjefisket. Semestrande familjer och långväga utländska turister bemannar inkvarteringsplatserna under sommaren. Sommaren är dock tiden för att förbättra fångststatistiken för abborre i fiskedagboken. Vid soluppgång och –nedgång då abborrarna söker föda vid ytan kan fiskaren uppleva höjden av fångstens tjusning. Här är en liten påminnelse på plats – ingen har förbjudit flugfiske efter pelagisk abborre, fastän det är olovligt roligt!

Sommaren hämtar också Juhani Ahos flygande holländare, d v s idarna, till de inre delarna av Brändö skärgård. Matgäddor hittar man också mitt i sommaren. Fiskarnas medelvikt ligger strax under och kring två kilo, så fångsten är precis lämplig för matbordet. Under sommaren kan flugfiskaren kontrollera hjärtmuskelns kondition. Den stora flytflugans långsamma glidande i växtligeheten avbryts då gäddan hugger och vattenytan exploderar.

Från mitten av augusti återvänder strömmingsgäddorna inomskärs från sina vandringar efter föda. Då de lokala proffsen lägger ut strömmingsnäten, är det dags för oss sportfiskare att kolla krokarnas skärpa på wobblers och skeddrag. Från slutet av september och ända in i november är fångstgäddans medelvikt nästan den dubbla jämfört med sommaren. Tiden från medlet av augusti till slutet av oktober är högsäsong för jigande av abborre. De ivrigaste abborfiskarna mäter då fångstkilona i färdiga filéer och inte i antalet fiskar.

Vattentemperaturer på under +12 grade hämtar havsöringarna till strandvattnen. Det lönar sig att fortsätta öringfisket så länge det finns öppet vatten. Vissa år fortsätter säsongen t o m över årsskiftet. Hårda stormar kan ibland störa höstfisket genom att strandsätta fiskaren. Då isarna lägger sig stiger spänningen – bär vinterns istäcke i Brändö fiskaren, eller fortsätter fisket först efter vårens menföre.

Sommaren är chockfärgernas tid i gäddfisket

På våren inleds gäddfisket vanligtvis med stora, ca 15 cm långa wobblers. Bra resultat ger också skeddrag som kan dras långsamt (Utö och Professor). Draget måste simma lugnt eftersom det kalla vattnet håller gäddorna stela. Tidigt under våren hugger gäddan mera ivrigt på chockfärger. Soliga dagar under vattnets vårcirkulation har grönt visat sig vara en fungerande färg. Detsamma gäller under hösten, då höstcirkulationen grumlar vattenmassorna. Då den stora lampan skiner från en molnklar himmel och vattnet är klart, lägger man blåa eller naturfärgade lockbeten (strömming, nors) som fortsättning på tafsen.

Då vattnen blir varmare agnar man med livligare wobblers och skedar. Färgsättningen går mot mera naturnära. Under högsommarens värmeböljor slöar gäddorna till på samma sätt som vi människor, och behöver då kraftiga retningar för att hugga.

På sommaren kan man för gäddor använda i stort sett samma beten som för abborre. I juli månad har bl a Calico Cat, Mörrum Spinnare, Spinnerbaits och motsvarande spinnare med snabba rörelser varit säkra val. Bankar och djuphöljor fiskas av med stora larv- eller fiskjigar.

På förhösten fiskar man med skeddrag, fiskjigar, "hängare" och små wobblers. Kuusamos Puukala antingen i abborfärg eller klarblå har traditionellt varit höstens rovhärvel nummer ett. Då vattnen blir kallare tar man till större wobblers och skeddrag med långsamma rörelser. Kuusamos Haukilätkä i svart/silver har varit en toppensked. Om hösten finns ingen lika klart avgränsad tid då chockfärgerna biter som under våren.

Storabborren kan ibland hugga t o m på stora wobblers avsedda för gäddfiske. Spinnare och jigar är ändå de bästa redskapen om man koncentrerar sig på att narra enbart abborre.

Abborrens hugenhet till hugg kan indelas i tre perioder. På våren, före leken, behövs chockfärger i abborjakten. Som extra krydda använder man antingen en aromatiserad jig eller en betad (mask eller fiskbit) vanlig jig för doft och smak. Under sommarfisket, då ungspiggarnas stim är som blänkande silverbollar i vattnet, fungerar glasklara jigar och silverfärgade spinnare bäst. Från mitten av augusti intresserar sig abborarna allt mer för mörka beten. September månads bete nummer ett har varit Motor Oil-färgade larvjigar.

Den isfria säsongens bästa period för öringfiske infaller då vattnet börjar värmas längs stränder och i laguner. Då vattentemperaturen på fjärdarna är under fyra grader, börjar vårvädret värma vattnet i grunda stenvikar. Öringarna söker sig till dessa värmefickor. En vattentermometer eller ett ekolod med temperaturangivelse hjälper fiskaren att hitta dessa "hot spots".

Öringarna kan ligga och slöa i halvmeterdjupt vatten. Då behövs långa och noggranna kast. Fungerande beten är lätta skeddrag som sjunker långsamt vickande. EV-trutta har de flesta placeringarna i statistiken, men också Professor, Aave och Toby har kommit med på listorna. Säsongen inleds i april med chockfärger (Noutaja). Fångstmetoden för de köldstela fiskarna är en långsamt dragen streamerfluga (Tinsel i färgerna silver, gold eller orange/gul).

Då våren fortskrider, i maj, byter man till betesfärger som imiterar fiskarnas naturliga föda (spigg, strömming). På sommaren når man öringarna nästan enbart genom trollingfiske med djuptackel. Öringarna flyttar då ut på Skiftet och andra stora fjärdar efter strömmingstimmen. Också laxen jagar samma föda.

Om hösten kommer öringarna först till utskärens bränningutsatta stränder. I oktober hittar man truttor redan i de inre delarna av Brändö ögrupp. I smala sund och under broar bildas nästan forslika strömmar. Öringarna (och abborrar) trivs i dessa strömställen. Såväl skedar som wobblers är höstens betesmodeller. I "forsfisket" är också flugor ett effektivt alternativ.